Ja, det ordet kan ju betyda olika för många!
En del tycker det är skönt att vara singel, en del älskar att vara singel.
En del hatar att vara singel... osv.

Själv är jag den som inte tycker om att vara singel, och jag klarar verkligen inte av att vara själv!
Det är inte min grej att vara singel helt enkelt.
Högsta jag har varit singel än väl kanske 4-6månader, inte bra igentligen om man tänker efter. Eller, det är väl olika beror väl på allt!?
Men,men.. Sitter här, och är singel...
Hmm, men denna gång och även för första gången i hela mitt liv. Så känner jag verkligen att jag vill vara det, eller igentligen inte. Men orkar inte gå från ett förhållande till ett annat. Som bara varar i några månader, sånt orkar jag inte med.
Så här känner jag nu, allt eller inget!

Antingen ska jag hitta en kille, som jag verkligen blir kär och känner att allt funkar med. Att jag får alla dom där riktigt, äkta känslor. Bli kär upp över öronen!
Eller, så får det fan vara!
Och just nu, ja...nu så får det vara.
Har inte träffat någon som jag har blivit riktigt kär i än =(
Och just nu, så känns det som att jag inte kommer göra det heller.
Visst, känslor har jag haft/fått... men inte har jag blivit kär.
Jag vill bli kär!!!
Men som sagt, känns inte som att jag kommer bli kär, har satt någon slagt spärr på mina känslor nu. Är allt för rädd för att bli sårad, besviken & ledsen igen. Känns som att jag inte riktigt skulle klara av det
Men jag vet, att om jag träffar en kille.
Och blir kär, och vet att känslorna blir besvarade...
Ja, då jävlar då kommer jag satsa allt jag kan.

Men då måste jag hitta en kille ockå ;p
Och det är ju inte världens lättaste...