Ibland, så ställer jag mig denna fråga när det gäller dig.
Lever du kvar i det förflutna?
Jag får känslan av att du har svårt att släppa allt som har hänt dig.
Visst, jag kommer aldrig kunna förstå vad du har gått igenom.
Men någon gång, någon gång måste man släppa taget...
Jag ber dig inte att glömma, jag ber dig bara att släppa taget om det.
Sluta att tänka på dig det jämt!
Vara glad för våran skull, tänka positivt på livet...på allt som händer runt omkring.

Klart, det förflutna...det sätter sina fotspår i livet.
Men man lär sig av allt som man har gått igenom.
Man blir starkare som person.
Du säger att du inte känner mig, det kanske är sant.
Men jag kan inte alltid vara mig själv runt dig, det måste du förstå.
Jag, jag vill så gärna kunna vissa mitt rätta jag för dig.
Men jag vågar inte!
Vi har så otroligt stor skilland på tänkandet på livet du & jag.
Men jag ber dig, igen...va mer förstående, mer glad...släpp taget...
Livet blir så mycket enklare!

Jag älskar dig för den är
Men allt skulle bli så mycket enklare...